En biokväll tillsammans med goda vänner.
Mannen i mitt liv fyller år strax före jul. 
I vår ålder är det alltid besvärligt med presenter. 
Saker finns det redan gott om i hemmet,
 därför brukar vi istället välja ut en film som antas att föremålet vill se 
och ordna en biokväll som present.

Den här gången blev det James Bond ' Die Another Day'.
Sex förväntansfulla ovana biobesökare satte sig tillrätta i fåtöljerna.
Ingen cola , inga popcorn eller prasslande godispåse.

Jag var mycket skeptisk till detta eftersom min smak inte överensstämmer med de övrigas.
En viss bearbetning hade jag på egen hand genomfört med mig själv
 men det hjälpte föga när filmen rullades upp på duken och ljudet exploderade ut i salongen.

När jag hade sett de första avsnitten,
 blundade jag en stund men ljudet var svårt att få bort.
Jag insåg att det här håller inte i två timmar.
Ursäktade mig , reste mig och trängde mig ut förbi hela raden av biobesökare.
Hur skulle inte fortsättningen bli när introduktionen var så fruktansvärd enligt min mening.

När jag kom ut i foajén frågade biljettmannen om jag letade efter toaletten.
Undrar hur jag såg ut? 
Vi pratade en stund och jag berättade om hur det här hade gått till.
Säger till honom att om jag hade fått göra eget val hade jag inte valt en sån här film.
Därefter gick jag och satte mig på en hård träbänk för att bläddra i reklamblad i två timmar.
Inga pengar, ingen biljett, ingen telefon och heller ingen bilnyckel.
Allt detta fanns i biomörkret.

Biljettmannen hade under tiden konfererat med en kollega om situationen.
Beslutet blev att släppa in den här förvirrade tanten till en mer lämplig film.

Jag hamnade på en mycket trevlig romantisk historia om tre unga män med kärleksbekymmer.
Hundtricket.
Jag fick både skratta och njuta romantik.

När våra filmer var slut träffades vi i foajén,
där den förträfflige biljettmannen hade fångat upp sällskapet 
och meddelat att den försvunna hustrun kommer strax. 
Vi fick ett mycket gott skratt allihop och biljettmannen en stor kram av mig.
Dagens Ros i vår morgontidning var han också värd, eller hur?

Happy End och ett riktigt Hollywoodslut på en biokväll.

Grafik från Lalla och Grace
Dagboksanteckning från Stinas Gröna glosor
Teckensnitt Comic Sans MS och Cheri Liney
Ny sida 25 dec 2003

Tack för sköna stunder  då jag läser dina glosor. Jag tror jag aldrig läst nåt så mysigt som den om ditt biobesök.  Jag läser den varje dag faktiskt. Kram Annette