|
 
30
dec

Många
snögubbar har fallit ner och ligger som ett mjukt och vitt täcke på
marken.
En underbar bild utanför fönstret.
Vi, mannen i mitt liv, och jag har suttit i skymningen i soffan och
memorerat baklänges.
Brasan knastrar i öppna spisen, glöggen smakar fortfarande lika gott
Ute är det kallt men framför brasan är det varmt och trivsamt.
Det
är märkligt hur svårt det är att minnas. Visst kommer vi ihåg en
massa händelser.
Stora som små. Men var det i år eller var det förra året.
Vårvintern är så avlägsen att det skulle kunna vara förra hösten.
Sommaren går till historien som en av de varmaste och mest badvänliga
den sträckte sig in i september månad.
Det
finns mycket att komma ihåg, att minnas och tänka tillbaka på.
Speciellt den här kalla vinterdagen med gnistrande snö
och knarr under fötterna på vår promenad.
Badviken
ligger tom, sommargästerna kommer ut dagtid för att åka skridskor
eller skidor.
Vi har köpt varsin spark och skall uppleva barndomsminnen.
Sparka iväg ut på sjön till vikar vi besöker med båten på
sommaren.
Det
kommer att bli en mycket sällsam upplevelse.
Gott
Nytt År
Christina
 
|

|
Tack
för sköna stunder
då jag läser dina glosor. Jag tror jag aldrig
läst nåt så mysigt som den om ditt biobesök.
Jag läser den varje dag faktiskt.
Kram
Annette
|
 
16
dec
En biokväll tillsammans med goda vänner.
Mannen i mitt liv fyller år strax före jul.
I vår ålder är det alltid besvärligt med presenter.
Saker finns det redan gott om i hemmet,
därför brukar vi istället välja ut en film som antas att
föremålet vill se
och ordna en biokväll som present.
Den
här gången blev det James Bond ' Die Another Day'.
Sex förväntansfulla ovana biobesökare satte sig tillrätta i
fåtöljerna.
Ingen cola , inga popcorn eller prasslande godispåse.
Jag
var mycket skeptisk till detta eftersom min smak inte överensstämmer
med de övrigas.
En viss bearbetning hade jag på egen hand genomfört med mig själv
men det hjälpte föga när filmen rullades upp på duken och
ljudet exploderade ut i salongen.
När
jag hade sett de första avsnitten,
blundade jag en stund men ljudet var svårt att få bort.
Jag insåg att det här håller inte i två timmar.
Ursäktade mig , reste mig och trängde mig ut förbi hela raden av
biobesökare.
Hur skulle inte fortsättningen bli när introduktionen var så
fruktansvärd enligt min mening.
När
jag kom ut i foajén frågade biljettmannen om jag letade efter
toaletten.
Undrar hur jag såg ut?
Vi pratade en stund och jag berättade om hur det här hade gått till.
Säger till honom att om jag hade fått göra eget val hade jag inte
valt en sån här film.
Därefter gick jag och satte mig på en hård träbänk för att
bläddra i reklamblad i två timmar.
Inga pengar, ingen biljett, ingen telefon och heller ingen bilnyckel.
Allt detta fanns i biomörkret.
Biljettmannen
hade under tiden konfererat med en kollega om situationen.
Beslutet blev att släppa in den här förvirrade tanten till en mer
lämplig film.
Jag
hamnade på en mycket trevlig romantisk historia om tre unga män med
kärleksbekymmer.
Hundtricket.
Jag fick både skratta och njuta romantik.
När
våra filmer var slut träffades vi i foajén,
där den förträfflige biljettmannen hade fångat upp sällskapet och
meddelat att den försvunna hustrun kommer strax.
Vi fick ett mycket gott skratt allihop och biljettmannen en stor kram av
mig.
Happy
End och ett riktigt Hollywoodslut på en biokväll.

Luciamorgon
Tidig morgon, stjärnor gnistrar och glimmar mot en nattsvart himmel.
Många minnen från tidiga morgontimmar tränger fram.
Nervösa stunder med dålig nattsömn inför en spännande dag.
Mammas nybakade lussekatter och pepparkaksgubbar.
I ottan i den kalla bilen i riktning mot farmor för att lussa.
Lekskolan
med den speciella atmosfären.
Påklädd till pepparkaksgubbe med hjälp av crepepapper
med stela ben, sjungande Vi komma, vi komma....
Skolan
med luciatåg där man hörde hur varje korridor fick besök och snart
var det vår tur.
Alla bjöds på stort pepparkakshjärta med kristyr som räckte hela
dagen.
I
högstadiet var det sed att de stackars lärarna som var populära fick
besök av klassen.
Stackars människor som fick in en hel klass med fnittriga tonåringar i
sängkammaren
som bjöd på termoskaffe som väl knappast var varmt.
Arbetsplatsens
mer välordnade luciafirande.
Dragning i konstföreningens lotteri.
Julklappsutdelning efter systemet köp en klapp och stoppa i säcken och
du får en tillbaka.
Numera
en skön morgon tillsammans med mannen i mitt liv, min snälla Bertil.
Kaffe och eget hembakat bröd avnjutes medan vi tittar på
tv-sändningen.
En välregisserad utsändning från Lund.
Vacker musik
Duktiga barn
Stämning
En
bra början på min dag.
Jag önskar dig detsamma.

3
dec
Pyssel i december innebär att jag rotar i lådor som inte varit framme
sedan förra julen.
Plötsligt "hittar" jag saker, saker jag glömt att där
fanns.
Pysslet eller kalla det gärna dekoration innebär att saker
ställs undan,
plockas ner i lådor från vilket annat plockas fram.
Jag älskar att dekorera i vårt hem, göra små installationer
av divers prylar som inte i gängse mening är
prydnadssaker.
En stor mjölkså, lite lagom angripen av tidens tand, gamla
trälådor,
väl slitna uppslagsverk från gången tid
Ja ,allt går att använda till trevliga tittvänlig grupperingar.
Vid
ett tillfälle hade vi en man här hos oss som grävde för en ny brunn
till dagvattnet.
En riktig grävmaskinist som tillbringar massor av tid i sin
maskin.
En skärmmössa på huvudet som sett bättre dagar,
händer som liknar dom Tage Danielsson beskriver i ' De
händer som grävde på Göta Kanal'
En typisk personlighet för det här jobbet.
Det blev tid för förmiddagskaffet och jag ropade in honom på en bulle
och en kopp.
Tackar, tackar säger han och skrapar av sig stövlarna vid dörren och
tar av den oljiga skärmmössan. Vi sitter vid bordet, min man, han och
jag.
Maskinisten lite tillbakalutad med benen utsträckta framför sig
då han plötsligt får se en av mina installationer i hörnet och
utbrister.
Va f-n har du för jävla skit i hörnet !!!
Jo,
där fanns just min mjölkså
lite halvliggande mot trälådor och böcker tillsamman med kroll
och torkade växter.
I mitt tycke en lyckad variant som jag lagt ner mycket arbete på
för att få rätt balans i.
Så här brukar det gå till när en ny skapelse föds.
Jag har en pryl köpt på någon loppis
eller så har jag hittat något hemma som jag inte haft en tanke
på var användbart i sammanhanget. Jag står och tittar på utrymmet
som skall dekoreras och tittar på sakerna jag kan använda.
Jag får en inre bild av hur det skulle kunna bli när det är
färdigt.
När så grundtemat är klart börjar det svåraste.
Jag plockar dit, plockar bort, byter ut, sätter till.
Vad är det då som gör att det blir fel eller rätt?
Svaret fick jag i min senast lästa bok ' Flicka med pärlörhänge' av
Tracy Chevalier.
Handlingen utspelas i Holland på 1600-talet hos en konstnär Jan
Vermeer van Delft.
En tjänsteflicka får bistå honom i hans ateljé
och upptäcker vid ett tillfälle vad som saknas i tavlan han
håller på att måla.
Så här är det utryckt i boken
'Det behövs något som stör ordningen i bilden, som en motvikt mot
lugnet.
Något som retar ögat men ändå måste vara något som tilltalar
ögat.'
Det
kändes som en aha-upplevelse när jag läste de här raderna.
Något jag alltid kommer att tänka på när jag ställer något skit i
hörnet.
Reta men tilltala.

25 nov

Ett brev betyder så mycket........
Hej, vilken fin hemsida!!
Jag vet inte vem du är och du vet inte vem jag är...
men jag kände genom din hemsida
att du är en underbar person!!
Lycka till med ditt fortsatta arbete med hemsidan!
Jag som skriver detta heter också Christina,
och bor i Dalarna.
Med Vänlig Hälsning Christina
|
Några
gånger under den tid jag haft min hemsida utlagd har jag fått
oväntade meddelande.
Ibland som gästboksinlägg men då och då som e-post.
Alltid lika överraskande som välkommet.
Att bli överraskad av vänlighet från okända personer värmer själen
och ger min dag en extra strålglans.
Tillvaron blir plötslig lustfylld om det är en grå och trist dag.
Novemberdis och duggregn.
Som bubblande champagne sprider sig glädjen genom kroppen och tillför
energi och lust till fortsatt hobbyarbete att designa vackra
njutbara sidor till mina besökare,
även om jag inte alltid vet vilka.
Endast vetskapen av att någon därute har nöje av det jag gör
på min kammare fyller mig med glädje och stimulerar till fortsatt
arbete.
Ett
brev kan betyda mer
än vad man tror.

14 nov
En
19 årig flicka är försvunnen!
Hon har senast iakttagits tillsammans med en dubbelt så gammal man, en
bekant till familjen.
De två följdes åt till mannens sommarstuga sedan dess är hon
försvunnen.
Mannen har suttit häktad i tre dagar misstänkt för frihetsberövande
men har släppts.
Liknande
nyheter läser jag då och då i pressen eller får rapporterat via
tv.
Jag ryser till lite och undrar en stund vad som kan ha hänt
men ruskar sedan av mig det hela och fortsätter mitt liv.
Den här gången är det annorlunda.
eftersom det som inträffat inte är långt från vår bostad.
Sommarstugan passerar jag varje gång jag åker hemifrån.
Poliser i uniformer med hundar fanns överallt.
Bilar med släpvagnar där utrustning förvaras.
Hemvärnet inkallades och gick skallgång tillsammans med polis.
Operation dörrknackning genomfördes,
vi tillfrågades om vi hade sett något som var värt att berätta
samtidigt som polisen ville meddela vad de höll på med.
På det här sättet blir jag delaktig och mer berörd än annars.
Varje
gång jag passerar sommarstugan far tankarna iväg.
Det finns plastade anslag om försvinnandet uppsatta lite här och där
vilket gör det ännu mer påtagligt.
Ett ungt och fräscht ansikte tittar på mig.
Vad kan ha hänt?
Var är hon?
Vad har hon råkat ut för?
Det
är så många frågor jag inte får svar på!

4 nov
Ord, ord,
ord
... dela på känslor inför tillvarons smekningar och
knytnävsslag, surfa med på hissnande glädjevågor, ligga
utslagen i sorgens regnskogar, marschera i ilskans dypölar,
kräla under rädslans tröstfiltar eller svinga sig med i
kärlekens lian....
|
Känn
in de här orden.
Ta emot texten och låt dig fyllas av de vackra
sammansättningarna.
Märk hur de påverkar dig och vilka sinnen som berörs.
Låt orden vandra omkring medan de sjunker in.
En
härlig känsla när orden talar till läsaren.
================
Jag
läste en artikel, ett referat från en föreläsning där temat
var jämställdhet.
Föredragshållaren, Ingemar Gens, påstod att kvinnor är framtidens
vinnare.
Vilket jag naturligtvis är angelägen att hålla med om,
men är förvånad över att det kommer från en man.
Hur
menade han då
jo, kvinnorna har språket, det är dom som är duktiga på att
använda orden.
Vi
lever i ett kommunikationssamhälle där språket och orden betyder mer
än tidigare
Den som kan behärska orden på rätt sätt tillhör vinnarna.
Han
säger också att inom ett tiotal år är mannens unika roll utspelad.
Kvinnan gör mer och mer av det mannen tidigare gjort.
Hans roll smalnar - så vad skall vi med män till?
Det
finns många tecken på att pojkar och män är på väg mot
förlorarstatus fortsätter han.
Fler flickor än pojkar har höga betyg.
Eftersom det är utbildning som är grunden till chefsposter och
makt kommer
flickorna att köra om männen.
Det finns kvinnor redan idag på tuffa chefsposter och inom politiken.
Glöm inte bort alla chefer inom vårdyrket, avdelningschefer,
enhetschefer alla är de kvinnor.
Det
blir tuffa tag för männen i framtiden.
Vem
är då denna Ingemar Gens som törs sticka ut hakan med sina
påstående.
Han arbetade som jämställdhetsexpert i Gävle
Han var mannen bakom det uppmärksammade projektet på förskolan
Björntomta.
På vilken man filmade personalen och deras bemötande av
barnen.
Med hjälp av den upptagningen fick man klart för sig att pojkar och
flickor behandlades olika.
Numera åker han alltså runt och föreläser i ämnet.
Han lutar sig mot sin erfarenhet och det här projektet
och kan lugnt påstå att flickor har lättare att uttrycka sig med
ordens hjälp än vad pojkarna har.
Finns
det inte fler män med samma modiga karaktär?!

|