7 april

När det är som mest skojigt tar det alltid slut.
Har du också märkt det?
Den här snön som funnits utanför dörren är borta,
min snälla matte har öppnat dörren till verandan på baksidan
och där har jag kunnat springa ut och in nästan
hur jag velat.
Det har jag gjort ut och in i ett kör.
Förstås måste jag in och kolla vad hon gör för något
min matte men som vanligt håller hon på med sina växter.
Ibland har jag faktiskt lurat henne och smugit bakom ryggen på henne.
Sen kan hon ju gå där ute och ropa och leta efter mig för jag
har gått och lagt mig i min korg.
Lurad blev hon och lite ängslig tror jag hon var också.

Men plötsligt är det slut en dag på springet.
Vi åker in till stan. 
Jag ligger i min box som är fastspänd i säkerhetsbältet 
tror förstås att nu skall det hända roliga saker.
Vi åkte för att hälsa på de snälla människorna jag var hos för ett par dagar sedan.
Han som stack mig i nacken och tog kort på mitt ben var där igen.
Jag blev jätteglad och kröp framför hans fötter och viftade på min stiliga svans.
Men sen var det roliga slut.
Matte försvann.
Pälsen försvann med en maskin som brummade väldigt.
Sen blev allts svart.

När jag vaknade hade jag så ont så ont och jag skrek när den snälla Martin tog i mig.
Vad har dom gjort med mig?
Jag kan inte gå längre !
Är det meningen att jag skall hoppa på tre ben nu?

Matte kom och hämtade mig och visst blev jag glad men allt var så konstigt.
Jag förstod inte något av det här.
Det gjorde så ont hela tiden.

Här är Martin och jag när matte kommer för att hämta mig.

Nu har jag fått veta att jag fick en sjukdom i min höftkula. 
Den har ett namn sjukdomen, Legg-Perthes sjukdom.
Matte säger att veterinären Sven har tagit bort min höftkula,
det är därför det gör så ont.
Istället för den där kulan skall det bildas bindväv som kommer att stabilisera
benet så att jag kan springa omkring igen.
Men det är ju nu jag vill springa.
Hur lång tid tar det här nu då, innan jag blir frisk?
Jaa du lilla Pepsan säger matte en lång tid 6 -7 veckor,
 ont kommer det att vara i flera dagar till.
Men du får medicin i den där köttbullen som du tycker så mycket om.

Vi tycker så synd om dig Pepsi. Du är så duktig och tålig.
Det kommer säkert att gå bra.
Kram matte och husse.

1 mars 

Här i det här huset har vi morgonrutiner.
Det är något jag har fått lära mig.
Numera tycker jag att det är skönt
Jag har något att rätta mig efter och jag vet
eller förstår hur dagen kommer att bli.

Min husse, han som bor tillsammans med oss, åker tidigt
till jobbet de dagar han arbetar. Då vill jag också gärna ur sängen.
Men hoppar ner gör jag fortfarande inte men det tycker min matte bara är bra.
Förresten kan jag inte hoppa upp heller.
Det finns alltid någon som kan lyfta mig både upp och ner så varför ta i då.
Nä nä det är bättre att spara krafterna till snabba ruscher i trädgården.

Medan matte bäddar sängarna och duschar och så där.
Ni vet de vanliga morgonsysslorna som kan ta lite tid.
Själv ruskar jag lite på mig, gäspar och sträcker ut kroppen
sedan är jag rustad för dagen.

Det blir ganska tråkigt att ligga still så länge, ett grisöra att tugga på är smaskens.
Det värsta är att jag blir så törstig.
Men gnäller jag en stund så kommer matte och lyfter ner mig från pallen.
Fort in i badrummet.
Där förstår ni finns det service för en törstig hund.
Matte hon samlar på keramik från Uppsala Ekeby och grönt skall det vara.
Bättre fat att dricka vatten ur finns inte

Har ni sett att jag har fått en liten tofs mellan öronen.
Just det, pälsen växer också

När matte är klar och vi har ätit frukost går vi in till vår arbetshörna.
Finns massor med roliga saker att göra där.
Papperskorgen t.ex.
Men att kika på ekorrarna och fåglarna utomhus är heller inte tråkigt.
Första parkett om jag säger så.

 


Till Pepsis startsida
Nästa 

Grafik från Lalla
Ny sida 1 mars 2004