Onsdag 18 nov -09

Nu går det fort mot advent och alla ljus som skall tändas.
I förra veckan var jag på en liten skaparträff hos Elle/Minelle.
Där fick jag lära mig vad som går att göra med hjälp av en tunn servett,
några stämplar och lite färg.
Man delar en servett den består för det mesta av tre skikt men du behöver bara ett av dem.
Färgar in den stämpel du tänkt att använda för ändamålet och stämplar på ditt motiv.
Klipper ut ganska nätt och lägger det på ljuset.
Värmepistol är hemligheten med att det fäster.
För min del har jag en speciell pistol för att embossa med och den är perfekt till det här.
Värmen gör att stearinet smälter och servetten liksom smälter in.
Resultatet ser ni av bilden.

Följetongen om mammas flytt fortsätter här.
Vi flyttade henne fysiskt i lördags.
Jag åkte i förväg med det sista och för att bädda i hennes nya säng.
En säng som ingår i boendet men kompletterades med hennes egen bäddmadrass.
Nya lakan, röda, som är hennes favoritfärg.
Nytt överkast och kuddar som gick i stil med hennes nya gardiner.
Hann lagom få färdigt så kom mamma Malin.
Hon blev angenämt överraskad och sa när vi fikade att hon kände sig hemma.
Här har jag allt jag behöver på nära håll.
Vardagsrum = två emmor med pelarbord emellan.
Matrum= bord 75x75 cm.
Sängkammare = säng och nattduksbord.
Allt hon behöver och hennes egna saker.
Skööönt !
Jag har varit där ett par gånger och då har hon pratat med andra tanter
eller ätit i matsalen eller suttit i sin fina emma och virkat.
Hoppas trivsel sitter i .

Jag har tillsammans med Annika varit på en fantastisk bildvisning och föreläsning.
Brutus Östling var i en lokal på Engelska skolan i Linköping.
Visade sina fantastiska bilder och kåserade runt varje bild.
En massa roliga kommentarer och små anekdoter om händelserna runt bilderna.
Hur de kom till, hur länge han suttit i sitt gömsle, hur kallt det var osv. osv.
Mycket underhållande.
Med mig hem hade jag ett par tjusiga böcker som såldes till x-tra pris.
Något att njuta av för en som har foto och fåglar som intresse.
På hans hemsida finns det en lista på var du kan träffa honom under hans föreläsningsresa.
Passa på !

Annars flyter vardagarna på som om ingenting har hänt.
Promenader med min lilla Pepsi i disigt och grått väder som inte gör någon glad.
Deppigheten  ligger nära men går att hantera.
Må så gott därute och muntra gärna upp mig med en rad.

Söndag 8 nov -09

Fjorton dagar sedan sist.
Jag får ta min dagbok till hjälp för att memorera.
En 5-årsdagbok som är guld värd när jag/vi skall minnas bakåt.
Tiden går så fort och det är så lätt att blanda samman allt
i ett enda virrvarr av komihåg.

Att bo på landet har många fördelar men det finns nackdelar eller låt mig kalla det för
risker. Vi har ett par mil till tätort och passerar flera skogsområden och stora strövområden med dovhjort.
Min man var på väg hem  mitt på ljusa dagen. Ingen brådska, han är ingen fortkörare
till skillnad mot hustrun som gillar att brumma iväg med lite fart.
Plötsligt kom det en stor hjorttjur ut från skogen och mannen hinner inte att bromsa.
Upp i luften far tjuren och ner på motorhuven och kanar sedan iväg ner i diket - stendöd.
På morgonen hade vi i lokaltidningen läst vad man har för skyldighet när en krock sker.
Jag säger att det är egendomligt att vi under alla dessa år inte råkat ut för mer än vad vi gjort.
Skulle inte sagt något känns det som.
Vi körde hem en nyårsnatt med mig som förare och råkade ut för ungefär samma sak.
Den gången var det ett rådjur. Här kan du läsa om det. 
Försäkring mot viltolyckor är bra vilket vi har.
Nu blir det inte så kostsamt enbart besvär och utan en bil i en vecka.
Inget synd om oss vi har ju två fordon.

Förra inlägget berättade jag om min gamla mamma och min oro för hennes flytt.
Hon följde med till sitt nya hem för att godkänna boendet tillsammans med min syster.
Det bästa med hela bostaden var badrummet vilket länge har varit ett problem så som hon bor nu.
Så skönt det kändes med hennes acceptans.
Nu har vi kommit så långt att vi möblerat det lilla rummet och lyckats med att få till det
med möbler som mamma gärna ville få med sig. Mycket arbete har det varit, mycket mätande och måttande.
Resultatet så här långt är ett litet finrum där mamma Malin kan njuta den tid hon har kvar.
Just nu är hon så exalterad och upprymd av situationen att hälften vore nog.
Hon har "auktion" på sina saker bland hemtjänstpersonalen, ger bort handsydda saker, stickade vantar osv. osv.
Hon trivs och tar vara på tiden som är kvar. Får den uppmärksamhet hon behöver för att leva vidare.
Det känns som att det även i fortsättningen blir bra.
Jag känner mig lugn.

Scrappat har jag inte hunnit med men idag fotade jag en del julkort jag gjort.
Visar dom i ett bildspel för enkelhetens skull